Igår var vi på öppna förskolan i Herrhagskyrkan och det var jättetrevligt. Filip gillade när han fick ligga i mitt knä och titta på mig när jag sjöng, han log hela tiden. Vi ska tillbaka dit i morgon igen och det ser jag fram emot. Efter vi har varit där ska vi åka hem till Anna en stund. Det var ett tag sedan vi sågs så det ska bli skoj :)

Ikväll ska jag och Thomas sätta oss ner och bestämma vilka psalmer vi vill ha på dopet och hur vi vill att hela cermonin ska gå till. Nu är det knappt 2 veckor kvar och vi ser verkligen fram emot dopet. Jag ska försöka att komma ner på stan någon dag och köpa nya stövlar till dopet också.

Nu ska jag och Filip roa oss i babygymmet lite innan det är dags för matlagning.

Idag har jag och Filip varit på bvc och Filip har fått sin första vaccination. Det gick bra men det gjorde ont och han skrek som en stucken gris men det gick över ganska fort. Vi vägde Filip och han väger nu 6,5 kilogram och ligger fortfarande över kurvan(!) och han hade även vuxit 13 milimeter sedan förra gången :) Vi träffade även Eva och Elin som hade varit inne hos Birgitta före oss.

I morgon ska jag och Filip försöka ta oss iväg till Öppna förskolan i Herrhagskyrkan och det ska bli väldigt skoj. Vi ska även dit på torsdag men då är det Adoptionscentrum som har öppen förskola.

Idag vaknade jag av att Filip låg bredvid mig i sängen och hade morgongympa. Jag försökte somna om flera gånger men det var inte så lätt när jag bara hörde och kände hur han låg och sparkade och sprattlade med armar och ben för fullt!

Idag ska vi iväg och äta lunch med pappa och sen ska vi iväg och storhandla. Jag ska även försöka gå upp på vinden idag och hämta en bok som Elin och Edith ska köpa.

Igår hade vi en väldigt trevlig dag. Först var vi på Kau och besökte klassen och efter det åkte vi hem och bakade muffins och fikade med Line. Filip tyckte det var spännande med alla nya människor och det märktes på kvällen att han hade varit med om mycket för han somnade väldigt fort :) 

Nu börjar jag äntligen känna mig bättre efter vinterkräksjukan vilket känns bra. Idag ska jag och mamma hämta ut kläderna som min familj i Colombia har skickat till Filip :)

 

Idag är det 2 år sedan som jag och pappa åkte tillbaka till Colombia tillsammans med AC. Jag kommer ihåg allt så väl och det känns som allt bara blir tydligare ju längre tiden går.  Jag ser tillbaka på resan som den bästa resan jag har gjort i mitt liv och jag är verkligen glad att jag fick möjligheten att åka tillbaka till mitt födelseland.

 

Resan ner till Colombia tog lång tid(cirka 12 timmar) och det var ganska tråkigt att bara sitta still och vänta på att vi skulle landa. Under flygresan tänkte jag mycket på det kommande mötet med min biologiska familj och hur det skulle bli men även vad jag skulle tycka om mitt hemland.

 

Jag kommer ihåg stunden då vi flög in över Anderna och jag började gråta för jag tyckte att det var så fint och jag kände att jag äntligen hade kommit hem!

 

De första dagarna i Colombia spenderade vi i Bogotá tillsammans med hela gruppen. Vi besökte ett mödrahem och fick prata med mammor som hade eller skulle adoptera bort sina barn. Det var väldigt intressant att höra vad en mamma som ska adoptera bort sitt barn kan tänka och känna.

 

Efter 3 dagar i huvudstaden var det dags att åka till Cali, min födelsestad. Vi var 3 familjer som åkte till Cali och vi skulle alla bo på samma hotell. Dagen innan vi åkte till Cali satt jag och pappa i ett möte och pratade med vår reseledare Nils och Pilar(Adoptionscentrums medarbetare i Colombia) om det kommande mötet med min biologiska familj. Jag fick även ringa till min mamma och prata med henne en liten stund. Efter samtalet fick jag reda på att mina två systrar och min systerson skulle följa med och träffa mig. Jag hade ingen aning om att jag hade två systrar och en systerson så det var många tankar som snurrade i hjärnan efter samtalet.

 

Samma dag som vi kom till Cali skulle vi träffa min familj.  Efter att vi hade landat åkte vi direkt till hotellet, bytte kläder och satte oss och väntade på att min familj skulle komma.  Jag kommer ihåg när Enrique kom ut och sa att min familj stod nere vid grinden och skulle komma in. Jag tittade ner mot grinden från terrassen som vi satt på och såg min mamma, mina systrar och min systerson och jag började gråta direkt! Jag och pappa gick in i ett rum och väntade på att hela familjen skulle komma upp till oss. När mamma steg in i rummet och kramade mig började jag gråta floder! Jag var så glad över att få träffa min älskade mamma efter många års väntan och att jag äntligen skulle få svar på alla mina frågor.

 

Efter 3 dagar i Cali tillsammans med familjen var det dags att åka vidare till Cartagena för att möta upp resten av gruppen. I Cartagena blev det många dagar fyllda av sol, skratta och tårar! Det var skönt att få träffa alla igen och lyssna på vad alla hade gjort på sina födelseorter. Efter några dagar var det dags att åka tillbaka till Bogotá för att spendera våra sista dagar där innan hem resan.

 

Resan är den bästa jag har gjort i mitt liv och jag fick träffa många underbara människor och jag har fått med mig många fina minnen som kommer finnas med mig livet ut!

Islas del Rosario

På utflykt i en Chiva

Här väntar vi på min familj...

Första kramen!!

 

Idag har jag och Filip träffat Eva och Elin på stan och det var trevligt. Först var vi ute och gick en promenad i kylan som var mindre skönt men det blev bra så fort vi kom in.

Jag har gått och blivit rejält förkyld och det är inte skoj. Idag är Thomas hemma och det var han igår också och det har varit jätteskönt nu när jag inte mår så bra. Idag var det tänkt att Julia skulle komma hit men det blir inget med det eftersom jag inte mår bra. Jag hoppas att jag ska bli friskare på fredag för då ska jag och Filip och fika men Eva och Elin :)

Nu är det nytt år och jag tänkte sammanfatta det förra året med lite text och bilder.