Idag är det 2 år sedan som jag och pappa åkte tillbaka till Colombia tillsammans med AC. Jag kommer ihåg allt så väl och det känns som allt bara blir tydligare ju längre tiden går.  Jag ser tillbaka på resan som den bästa resan jag har gjort i mitt liv och jag är verkligen glad att jag fick möjligheten att åka tillbaka till mitt födelseland.

Resan ner till Colombia tog lång tid(cirka 12 timmar) och det var ganska tråkigt att bara sitta still och vänta på att vi skulle landa. Under flygresan tänkte jag mycket på det kommande mötet med min biologiska familj och hur det skulle bli men även vad jag skulle tycka om mitt hemland.

Jag kommer ihåg stunden då vi flög in över Anderna och jag började gråta för jag tyckte att det var så fint och jag kände att jag äntligen hade kommit hem!

De första dagarna i Colombia spenderade vi i Bogotá tillsammans med hela gruppen. Vi besökte ett mödrahem och fick prata med mammor som hade eller skulle adoptera bort sina barn. Det var väldigt intressant att höra vad en mamma som ska adoptera bort sitt barn kan tänka och känna.

Efter 3 dagar i huvudstaden var det dags att åka till Cali, min födelsestad. Vi var 3 familjer som åkte till Cali och vi skulle alla bo på samma hotell. Dagen innan vi åkte till Cali satt jag och pappa i ett möte och pratade med vår reseledare Nils och Pilar(Adoptionscentrums medarbetare i Colombia) om det kommande mötet med min biologiska familj. Jag fick även ringa till min mamma och prata med henne en liten stund. Efter samtalet fick jag reda på att mina två systrar och min systerson skulle följa med och träffa mig. Jag hade ingen aning om att jag hade två systrar och en systerson så det var många tankar som snurrade i hjärnan efter samtalet.

Samma dag som vi kom till Cali skulle vi träffa min familj.  Efter att vi hade landat åkte vi direkt till hotellet, bytte kläder och satte oss och väntade på att min familj skulle komma.  Jag kommer ihåg när Enrique kom ut och sa att min familj stod nere vid grinden och skulle komma in. Jag tittade ner mot grinden från terrassen som vi satt på och såg min mamma, mina systrar och min systerson och jag började gråta direkt! Jag och pappa gick in i ett rum och väntade på att hela familjen skulle komma upp till oss. När mamma steg in i rummet och kramade mig började jag gråta floder! Jag var så glad över att få träffa min älskade mamma efter många års väntan och att jag äntligen skulle få svar på alla mina frågor.

Efter 3 dagar i Cali tillsammans med familjen var det dags att åka vidare till Cartagena för att möta upp resten av gruppen. I Cartagena blev det många dagar fyllda av sol, skratta och tårar! Det var skönt att få träffa alla igen och lyssna på vad alla hade gjort på sina födelseorter. Efter några dagar var det dags att åka tillbaka till Bogotá för att spendera våra sista dagar där innan hem resan.

Resan är den bästa jag har gjort i mitt liv och jag fick träffa många underbara människor och jag har fått med mig många fina minnen som kommer finnas med mig livet ut!

Islas del Rosario

På utflykt i en Chiva

Här väntar vi på min familj...

Första kramen!!